/
Författarskap /
bok /
Lejonpaj
Det var ett känslosamt möte med mig själv på gårdagens skrivkurs. För första gången skrev jag en historia jag valde att inte dela med någon av kursdeltagarna. Den gjorde mig djupt rörd. Jag blev mycket förvånad över min egen reaktion och förstod inte först betydelsen av känslan som uppstod. Alla pusselbitar föll på plats och jag blev så överväldigad att tårarna började rinna mitt under lektionstid. Plötsligt fann jag det jag så länge sökt, innehållet och titeln till min allra första bok.
Leon är en fantastisk liten pojke som betyder så oerhört mycket. Han fungerar på ett alldeles eget vis och jag har gått i livets hårda skola i min kamp och förtröstan att möta honom på vägen. Jag har så mycket att säga Leon, jag vill att han skall förstå om sin person och situation, inte minst vilka kärleksfulla gåvor han förmedlar till mig och omvärlden. Jag vill bjuda in Tobias som medförfattare, jag vill att han i egenskap av storebror ges möjligheten att förmedla känslorna ur sin egen synvinkel. Jag vill göra detta tillsammans med mina barn som en hyllning till kärleken och livet. Det kommer att bli en gripande och självutlämnande bok så jag har ännu inte bestämt mig för om boken på sikt skulle kunna vara en inspiration till andra familjer som också lever med Autistiskt syndrom. Det ger sig med tiden.
Ann Westermark kommer att coacha mig personligen och det kommer sannolikt att bli en massiv djupdykning i mitt inre då jag tillsammans med Tobias tillägnar premiären av mitt författarskap till min son Leon.
Ödmjuk, tacksam och lycklig.
Love C