Mitt hjärtas röst
Min ettårsdag har passerat och har firats i olika tecken. Helgens massiva yogakurs och fått mitt inre att väckas till liv på en högre nivå och min medvetenhet för det som passerat och det som komma skall är i det närmsta oslagbar. Min tro på mig själv och det som servar mig är i liknelse av en gåva och från djupet av mitt hjärta är jag mer tacksam över livet än någonsin.
Jag har ägnat mycket uppmärksamhet kring mig själv för att komma till insikt med var jag befinner mig och vart jag är på väg. Att stå upp för mig själv och mina behov, att säga nej när jag behöver och acceptera mina tillkortakommanden är en gigantisk utveckling. Jag utgår numera från mina egna behov, uttrycker mig själv utifrån vad jag känner och upplever utan att döma eller komma med livets alla lösningar. Jag vill inte fortsätta vara den problemlösare jag alltid varit. Jag värnar för det som känns rätt i mitt hjärta, blickar inåt och låter nu andra människor reflektera över sina beteenden, ta ansvar och finna egna lösningar. För omväxlings skull sitter jag lugnt i båten och väntar på att andra skall möta mig på vägen utifrån deras egna initiativ och förmåga. Jag väljer att inte längre ta alla strider utan backar hellre hemåt och samlar kraft. Jag ställer de krav som är avgörande för mig, i övrigt väljer jag att avvakta och skapa andrum.
Jag är besviken över att känna mig besviken. Jag hade hoppats att jag kommit längre i min utveckling än så men jag kan bara att konstatera att jag inte kan värja sig från allt som är känslomässigt påverkande. Mitt hjärtas röst kommunicerar i varje molekyl av min kropp och är inte alltid helt överens med hjärnans reaktion i retur. Det skapar onekligen en inre konflikt när hjärta och hjärna drar åt olika håll. Hjärtat är grundat men hjärnan är mer ombytlig beroende på dagsform, skiftningarna liknar ibland en färgpalett med skilda budskap. Om jag ibland verkar obeslutsam så är förklaringen betraktad som publicerad.
Jag har länge haft en plan utstakad och varit den trogen hela vägen. Jag har fattat många viktiga beslut, vissa av mer eller mindre sort. Jag fattade i helgen ett mycket viktigt beslut som påverkar min framtid avsevärt och som efter noga övervägande kändes helt rätt. Av besvikna skäl tvingas jag nu backa planen och skapa utrymme för ny reflektion och övervägande. Det känns som ett hjärtekrossande bakslag förknippat med både smärta och jobbiga minnen. Jag har lovat mig själv att lyssna på mitt hjärtas röst som just nu skriker av sorg och förtröstan. Jag väljer nu att medvetet kliva tillbaka in i min återhämtningsfas. Jag avvaktar, skapar ännu mer andrum och väntar på att lösningen presenteras för mig den här gången. Ett steg fram, två tillbaka.
All kärlek / C