Hjärtats inre röst
Det är med mycket möda och stort besvär jag påbörjat min mentala resa mot återhämtning, acceptans och inre frid. Näsdukarna kom väl till användning på dagens session då jag rensade fritt och öppnade mitt sprängfyllda sinne. Några väl valda frågeställningar fångade mitt intresse och jag upplevde själv att jag blev mycket förundrad över bristen på genomtänkta svar.
Jag har kommit till en punkt i livet då jag bearbetar traumat jag varit med om och jag kan växelvis inte bestämma mig för om jag vill falla pladask ner i sorgen här och nu eller tvinga mig att hålla emot och låta processen ta den tid som krävs. Vad gör mest ont? Att ta smällen nu eller skjuta upp det till senare?
Att bearbeta mitt trauma innebär för mig att sjunka djupt in i mig själv, möta mina tankar, känslor, rädslor och inte minst enorma sorg. Jag vill finna mina egna svar på frågor jag famlar runt i blindo med. Jag vill lära mig att hantera, acceptera och gå vidare. Jag vill älska mig själv och tycka att jag är vacker för den jag är. Jag vill stråla, jag vill känna livsglädje och inte utveckla min alldeles egna person för att kunna blomstra och dela med mig till min omgivning.
För att lyckas med detta vill jag göra vissa förändringar i min livsstil och jag för enkelhetens skull gjort en checklista över personliga mål jag vill uppnå, allt ifrån hälsa, relationer, vänner, yrkesliv, ekonomi, föräldraskap, boende och resor. Jag är en livspusslare och har via min personliga checklista lyckats illustrera vad som är viktigt för just mig. Det här är bara början på vägen tillbaka till ett harmoniskt liv och jag är helt övertygad att det kommer att vara värt all ansträngning i slutändan.
Love C