Love Is All Around - by Cecilia

Jag har uppmärksammat mig själv på att det finns några saker som gör mig särskilt glad. Blommor och dofter är en av dem. När jag laddar för en fredag kväll som denna så faller det sig naturligt att köpa hem en fin blombukett, tända massor av doftljus i allsköns färger, ta en härlig dusch och toppa med ett glas vitt. Jag njuter av mitt eget sällskap, tystnaden och dofterna som tar mig till en inre stillhet jag aldrig tidigare uppskattat.

 

Utanför mitt fönster sitter folk i Carlanderska parken och grillar, Liseberg kör attraktionerna för högtryck, blommande träd vajar i vinden och här sitter jag förnöjsamt och tittar på. Jag föredrar allt som oftast eremitlivet och accepterar mig själv för att det fyller sin funktion här och nu. Jag är lyckligt lottad med familj och vänner, både nära och kära, men känner inget behov av att delta mer än när andan faller på. Antingen har livet format mig att trivas i sällskap av mig själv eller så har jag omedvetet tagit en paus från det sociala livet för att återupplivas när jag känner mig på fötter igen. Det får ta den tid det tar, jag skyndar långsamt.

 

Det tar frustrerande lång tid att slicka mina sår och återhämta mig mentalt. Det tar mängder av energi att hitta tillbaka till mig själv och formerna för mitt fortsatta jag. Jag är en person som sällan vill vara utan mina erfarenheter men på något sätt har jag tvingat mig själv till en acceptans jag inte egentligen inte förstår. För ett år sen såg livet annorlunda ut på många sätt, inte för att jag var lyckligare då men jag var åtminstone utan tre nära-döden-upplevelser och mycket mer därtill jag tvingas leva med idag. Jag kämpar varje dag med plågsamma minnen i min strävan att nå en förståelse och på sikt en högre mening. Min mor har lärt mig att allt i grund och botten faktiskt har en mening, men i det här fallet betvivlar jag allt som oftast att så är fallet.

 

Love C