Sliding Doors
Jag har reflekterat över en sak jag kommit att beakta i många fall och som får mig att se mer lättsamt på tillvaron. När en dörr stängs öppnas alltid en annan. Igår stängdes en yrkesmässig dörr för mig med omedelbar verkan, som ett slag på käften tämligen oväntat. Jag blev lite stum och försökte analysera de känslor i kroppen som uppstod, jag summerade det slutligen till någon form av lättnad. Här följer min sida av historien.
Jag har senaste två månaderna "provat på" livet som säljare, förvisso redan från början med inställningen om att telefonförsäljning inte är något för mig som är en utpräglad relationsmänniska. Men eftersom jag nyligen checkat ut från sjukhuset och var sugen på något nytt fanns det liksom inget att förlora. Inom den allt mer utdöende grafiska branschen, hos ett företag som redan bearbetat marknaden i oändligt många år blev mitt uppdrag att uppfinna mitt egna hjul, att bygga en helt ny och egen kundstock med fokus på att nå min högt uppsatta budget. I min enfald trodde jag att mitt uppdrag skulle vara betydligt enklare, att jag inte skulle behöva uppfinna allt själv utan istället utveckla befintliga kunder med det nya sortiment företaget kompletterat verksamheten med genom förvärv av ett annat bolag. Till saken hör att jag saknar kunskap om de 7000 produkter man säljer inom företaget samt kontakter och nätverk i en för mig helt ny bransch, till skillnad från övriga säljkåren som samtliga har erfarenhet inom branschen. Döm om min förvåning när jag insåg att inom det här företaget så har man ingen nytta alls av att sälja in på produkter hos någon av kollegornas kunder, det tillfaller uppenbart inte min budget konstigt nog utan gynnar endast kollegans. Så min till synes glatta inställning till det här jobbet förändrades snabbt då jag insåg den bistra sanningen och jag kände mig tämligen blåst. I min tidigare erfarenhet av försäljning samt genom kollegor inom yrket har jag aldrig hört talas om detta upplägg och möter inte heller någon förståelse oberoende av vem jag pratar med. Jag vill också påtala att alla andra 16 säljare har en egen kundstock på runda slänga 500 kunder och fungerar som ordermottagare gentemot sina kunder och inte med aktivt försäljningarbete. Jag är den enda som inte fått ärva någon som helst kundstock och som endast jobbar med nykundsbearbetning. Gissa om jag känner mig förfördelad.
Tyvärr är det så att man mäter säljarna varje dag och den som har erfarenhet inom försäljning vet att det tar tid att bygga nya kundrelationer, särskilt när man är förhindrad att besöka dem enligt företagets policy då man anser att kundbesök medför onödigt höga kostnader. Kontentan är att jag ägnat mycket tid åt att ringa, skicka produktkataloger och följa upp dock med föga resultat vilket känns otroligt beklämmande. Att bli ständigt påmind om att bli självförsörjande i min för övrigt gigantiska stress med vad jag levererar fick mig att kontakta försäljningschefen, tillika min exkille, med förfrågan om ett renodlat säljmöte. Jag har vid flera tillfällen, under dessa två (!) månader fått indikationer på att OM jag blir anställd så skall vissa förmåner utgå men att detta inte är någon självklarhet. Jag har noterat att jag är den enda av säljarna som inte är med på hemsidan plus att jag i förhållande till övriga säljkåren har betydligt sämre villkor. Jag har arbetat inom HR i 15 år och är mycket observant på hur man hanterar personalen oberoende av vem som drabbas, det är båden en yrkesskada och ett genuint intresse, som sagt.
Det här mötet jag flaggat om ägde rum via telefon igår eftermiddag. En solig lördag när jag var på väg att handla hem godsaker till vår Halloween-middag med vänner, för övrigt lite trött men vid gott mod med förväntasfulla barn. Resultatet av detta telefonmöte var att jag inte längre är välkommen till jobbet med anledning av att min anställning enligt uppgift avslutades dagen innan. Min exkille tycker i sin enfald att han hjälpt mig till ett jobb, min uppfattning med väldigt dåliga förutsättningar och extremt lite tid att nykundsbearbete och uppnå resultat. Från ha bett om ett möte med anledning av önskan om hjälp från försäljningschefen till att få information att man inte längre är välkommen är tvära kast. För ett ögonblicks sekund tyckte jag fantastiskt synd om mig själv och kände mig kränkt och orättvist behandlad. Sedan tog jag mitt förnuft till fånga. När en dörr stängs öppnas bekant alltid en annan.
Den dörren som öppnas nu är att jag äntligen skall bli frisk, återfå mina krafter och lägga gammalt skräp åt sidan. Du som läst mina tidigare inlägg förstår vad jag menar, det har varit en händelserikt år och oändligt mycket olycka. Nu är tiden kommen då jag tänker hela mig själv och bli en stark individ med hälsan i behåll. Det har varit så ansträngande att halta på jobbet, finnas till hands för barnen som inte mår något vidare samt stånga mig blodig i mitt allt sämre hälsotillstånd. Idag känner jag tacksamhet för att jag fick en spark i röven, jag lämnar självmordsuppdraget därhän och istället fokuserar mot nya mål. För handen på hjärtat, jag hade aldrig lyckats leverera under dessa förutsättningar och jag konstaterar nu med all min uppriktighet att jag inte skall jobba som telefonsäljare mer. Jag har andra kvaliteter, erfarenheter och ambitioner och kommer såklart att vara grymt uppskattad för den jag är. Rätt person på rätt plats är enligt min uppfattning receptet på framgång. Jag kommer att bli framgångsrik, jag har aldrig varit mer övertygad om detta faktum än vad jag är nu.
Love C