Mod, styrka och sinnesro
Ibland måste man ta ett steg utanför sin trygghetszon hur jobbigt det än känns. Man måste backa tillbaka och reflektera för att kunna gå framåt och nå nya framgångar. Förändring är skrämmande, man vet vad man har men aldrig vad man får. Det är förenat med en spännande och växelvis orolig känsla, åtminstone för mig.
Min historia med tillhörande plågsamma minnen har tvingat mig att backa bandet. Jag vet inte längre vad som är katten eller råttan i leken vilket är något jag behöver finna svar på. Jag måste blicka inåt för att kunna gå vidare, jag måste slicka mina sår, läka och finna inre ro. Jag behöver finna styrkan och tryggheten i mig själv för att bidra till min omgivning. Jag har famlat i blindo tillräckligt länge för att veta svaret på frågan. Jag vet nu att svaret finns inom mig själv. Svaret på frågan vad jag behöver för att uppnå den kärlek och lycka jag suktar efter. Jag måste tillåta mig själv att bli fri från all negativ energi som bundit samman min sargade kropp alltför länge. Jag är så mentalt utmattad att jag springer runt i ett ekorrhjul av frustration. Jag inser att cirkeln måste brytas för att möjliggöra sinnesfrid vilket i sin tur innebär att begrava och sörja för att kunna bygga nya plattformar för framtiden.
Den här förändringen kräver enormt mycket av mig. Jag är livrädd och upplever det som ett nödvändigt ont. Ingen annan är jag själv kan åstadkomma den förändring jag vill uppnå. Samtidigt lever jag med oändligt många nya insikter om mig själv och fantastiskt mycket ödmjukhet inför min omgivning. Jag har tagit ett viktigt steg i min egen utveckling och hur tungt den än må vara just nu måste jag våga möta alla de känslor som uppriktigt gör förbannat ont. Jag tänker gå rakt igenom elden oavsett hur mycket det än bränns, se rädslorna i vitögat och uppleva den smärtsamma känslan. Det finns inga genvägar. Jag är skräckslagen och fullständigt nedbruten. Men efter regn kommer sol, var så säker.
Love C
Jag älskar dig <3