/
Allmänt /
Trauma & återgång
Jag inser att jag går in i nästa fas. Känslorna svämmar över och sorgen är ett faktum då chocken har övergått i bearbetning. Den här fasen är allt annat än angenäm kan jag lova men uppenbart nödvändig för att bearbeta det trauma jag varit utsatt för. Jag går igenom olyckan och händelseförloppet utan uppehåll och håller fullkomligt på att drunkna i mina egna tårar. Det sliter hårt och gör fruktansvärt ont i kropp och själ. Men tack och lov finns det hjälp att få och till denna räddning har jag vänt mig idag. Jag inser mina egna begränsningar och behöver hjälp med att komma tillrätta med mig själv och lära mig att leva med det som har hänt. Jag kommer att ta mig vidare med professionellt KBT-stöd, en investering jag behöver göra i mig själv.
Jag lutar mig tillbaka, blundar och vilar i tryggheten om att jag nu skall få den hjälp jag sökt efter med ljus och lykta. Trots att landstinget försatt mig i den här situationen får jag betala för stödet och återgången till livet ur egen ficka vilket uppriktigt känns väldigt orättvist. Samtidigt bär jag själv ansvar för mitt eget välmående så det är bara att bita ihop ekonomiskt och fokusera på ljuset i tunneln jag skymtar där borta.
Jag skyndar långsamt och tillåter mig själv att gå igenom detta lugnt och metodiskt.
Babysteps.
Love C