/
Allmänt /
Bohuslän i mitt hjärta
Jag har landat på Torpet i Bohuslän och njuter av naturen inpå knuten. Jag vaknade i morse till fågelsång och varma solstrålar, helt magiskt. Dagen har varit mycket stillsam och jag har vänt blicken inåt för att gå till botten med traumat jag bär på. Målet för dagen var att slå till ro vid olycksplatsen och plocka fram händelsen ur mitt förskjutna minne. Jag låg i samma position där jag blev liggandes i sex timmar innan jag blev transporterad till sjukhus. Många tankar och förskräckelse hann passera under dessa fruktansvärda timmar. Inte nog med att jag hörde en kraftig smäll i ryggen vid olyckan och kände smärta därefter, jag kände mig så otroligt ensam och utlämnad och trodde aldrig att någon skulle hitta mig där ute i skogen igen. Jag var skräckslagen över att bli förlamad då jag visste att något hade gått sönder, jag var fullständigt skräckslagen att inte få någon hjälp och skräckslagen över att bli attackerad av naturens dominanta djur. Vilka röstresurser jag än har fanns det ingen möjlighet att någon kulle höra mig. Så jag bad en tyst bön att min käresta skulle återfinna mig där han lämnade mig för att söka hjälp.
När jag återupplever olyckan blir jag förvånad över den ilska jag känner eftersom jag mest kan dra mig till minnes det hemska rädslan. Faktum är att jag var märkbart arg över ljud och detaljer trots mitt kritiska tillstånd, något jag inte varit medveten om förrän idag. Jag var chockad och låg helt stilla under ett träd mitt ute i ingenstans men minns så mycket detaljer att det nästan är helt ofattbart. Jag kommer att göra en rekonstruktion av händelsen och förbereder mig på att det kommer att framkalla ännu fler minnen som hjälper mig i denna tunga bearbetning.
Kärnan i mitt trauma finns på olycksplatsen och jag har bestämt mig för att bearbeta platsen till den dag jag inte längre förknippar den med olyckan. Det skall bli fridens plats och min alldeles egna tillägnad mig själv och min egen överlevnad. Jag fullkomligt älskar Bohuslän och vill verkligen vårda miljön ömt i mitt hjärta, jag tänker ge det den tid jag behöver för att återfinna känslan.
All kärlek / Cecilia