Sleepless đŽ
Leon andas djupt och sover tungt bredvid mig. Mina tankar gĂ„r Ă„terigen till en person som nyligen förlorat sin son. Jag lĂ€ste hennes blogginlĂ€gg ikvĂ€ll om den fruktansvĂ€rda tragedin och gripande mamma kĂ€nslor. Jag lider med Magdalena Graaf och instĂ€mmer utan tvekan att det vĂ€rsta som kan hĂ€nda i livet Ă€r att förlora sitt barn. Jag kan inte förestĂ€lla mig vad hon gĂ„r igenom. DessvĂ€rre Ă€r förlusten Ă€r rysligt bekant.Â
Vila i frid Isak â€ïž
Â
Den 1/10 2011 var en fruktansvÀrd dag dÄ min forna kollega fick uppleva förlusten av sitt eget barn. Vi stod varandra nÀra som vÀnner och kollegor, hade förtroliga samtal om vÄra barns likheter och olikheter. Min kollega hade Äret innan börjat oroa sig för Adams utveckling. Som mor hon var Àven till en ofelbar tonÄrsflicka tycktes Adam bli mer tankspridd och "flummig". Jag intygade dÄ i egenskap av pojkmamma att det var högst igenkÀnnande och inget konstigt alls. Men tiden gick och oron steg.
Â
Hela ledningen var pĂ„ helspĂ€nn över situationen och ingen kunde förutspĂ„ vad som skulle hĂ€nda hĂ€rnĂ€st. Min kollega var sĂ„ chockad över diagnosen och dess innebörd att livet stannade dĂ€r och dĂ„. Om det inte hade varit för att hon i samma veva skulle föda barn hade tiden stĂ„tt stilla Ă€nnu. ADL. Medfött, obotligt med dödlig utgĂ„ng, allt Ă€r frĂ„ga om tid. LĂ„nad livstid. Detta var i december 2010.Â
Â
Jag tog lĂ€nge pĂ„ mig skulden för Adams situation och gör det fortfarande ibland. Jag lade all min styrka och kraft pĂ„ att stödja och normalisera Adam utifrĂ„n mitt eget förĂ€ldraperspektiv för att lindra hennes oro och mentala lidande. Vi pratade, Ă€ltade, funderade och skrattade över vĂ„ra tokstollar till söner. Jag borde nog ha uppfattat allvaret hos Adam men jag visste inte bĂ€ttre. Jag kan dock inte fortsĂ€tta att grĂ€ma mig sjĂ€lv resten av livet för det förĂ€ndrar ingenting. Adam Ă€r död och ingen kunde rĂ€dda honom.Â
Â
Det gör sÄ ont att tÀnka pÄ Adam, en sÄn vacker mÀnniska och sjÀl som tynade bort och försvann frÄn oss. En stor del av hans mamma dog i samma ögonblick Àven om hon, om möjligt, formats till en Ànnu finare mÀnniska. Hon blir sig aldrig lik men livet har fÄtt fortsÀtta mot nya hopp och mÄl.
Â
Det Àr för mig en gÄta hur man tar sig igenom denna förlust. Som utomstÄende gör det sÄ makabert ont att det inte gÄr att förestÀlla sig ett större lidande. Jag Àr full av beundran. Jag Àr full av kÀrlek och respekt för deras kraft att ta sig vidare. Jag finner inga ord för den vördnad jag kÀnner.
Â
Livet Ă€r skört och kan nĂ€r som helst ta en oanad vĂ€ndning. Lev livet hĂ€r och nu, ta vara pĂ„ varandra och Ă€lska som om varje dag vore den sista. För plötsligt realiseras kanske vĂ„ra vĂ€rsta farhĂ„gor och man inser att det inte finns en andra chans dĂ„ livet tar slut utan förvarning.Â
Â
Ălska mer & njut av livet
/Cecilia đč
Â
Â